Wow, vilken lyckokänsla! Gjorde idag klar min uppgift med Pad-radio. För några veckor sedan fick jag en uppgift att göra ett radioprogram på ca 2-5 min. Fick genomgång på hur Garageband fungerar och var totalt förvirrad: Vad ska jag göra ett "program" om? Hur ska jag göra det? I första skedet tänkte jag inte ens på hur tekniken skulle lösas, "det blir då det", tänkte jag. Efter att ha kommit på ett ämne och ha gjort min intervju med ungdomarna (flera intervjuer pga att jag tabbade mig) skulle jag då lägga på jinglar, tala själv osv. (Oj, vilka tåliga ungdomar, förresten. De uppmuntrade mig hela tiden med go'a hejarrop!) Idag har jag äntligen fått ihop mitt program och den känslan som infann sig var underbar! Jag är så nöjd med vad jag åstadkommit.
Under denna uppgifts gång har jag nu fått ett nytt perspektiv på användningen av IKT. Jag anser mig kunna en del om både mjuk- och hårdvara och har hållit på med IT sedan 1980-talet. Men under denna uppgifts gång har jag fått känna på den frustration, som kollegor många gånger uttryckt för mig att de känner! Den frustration som infinner sig när man ska använda ny teknik på ett annat sätt än man är van vid. iPad var nytt för mig, Garageband likaså, producera ett eget program som bara inte fick gå fel, inga mappar att säkerhetkopiera till på det sätt som jag varit van vid osv osv.
Det var riktigt nyttigt för mig att få känna denna känsla. Nu förstår jag kollegor och elever mycket bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar