Den svårfångade reflektionen

 Efter att ha läst boken Den svårfångade reflektionen (Emsheimer, Hansson, Koppfeldt) har jag fått en bredare syn på vad reflektion kan innebära. Författarna har var och en beskrivit reflektionen utefter olika tankesätt. Begreppet har tidigare varit något diffust för mig men klarnat en hel del efter denna bok. Jag upplever boken som komplex; många beskrivningar och ord som jag fått läsa flera gånger för att förstå vad författaren till kapitlet menar. Andra delar beskriver på ett enkelt och lättillgängligt sätt olika ”metoder” för reflektion.

Jag har fastnat för kapitel 2 – Forumspel. Detta är något som jag själv varit med om och som jag funnit vara ett användbart redskap för reflektion. Det är en bra  metod att ta till om man t ex kört fast, för att finna nya lösningar på ex.vis problem. Metoden kan öppna ögonen hos deltagarna på ett sätt som inte alltid är så enkelt då man befinner sig i en speciell situation. Forumspelet kan ge andra och alternativa problemlösningar. Det ger också deltagarna möjlighet att revidera sina ibland fasta åsikter om vad och hur något ska lösas.  Just möjligheten att få byta aspekt i ett skeende gör att vi utvecklar ett vidare perspektiv. Denna metod är något som jag har prövat i mitt arbete med elever, där ibland konflikter uppstått och då vi gemensamt försökt hitta alternativa sätt att lösa dessa på. Att få byta roller är något som kan vara mycket lärorikt för alla inblandade.  Författaren beskriver metoden på ett lättfattligt sätt.  Han säger ”det handlar om att se, tänka, relatera, pröva och slutligen resonera.” Att utveckla aspektseendet anser jag vara något mycket viktigt, inte minst för att rusta våra elever inför deras komplexa framtid.

Nästa kapitel som berör mig är kapitel 5 – Reflektionsbegreppet i styrdokumenten. Författaren tar i inledningen upp utbildningssystemets olika läroplaner och hur de belyser reflektionsbegreppet.  Han menar att reflektion kan ske på olika nivåer; den kan vändas inåt i betydelsen personen/ämnet, utåt och åt båda håll. Den kan vara kritisk och leda till medvetna val. Till skillnad från tidigare talar man numera om de estetiska ämnena (bild, musik, drama, dans mm) såsom språk, alternativa sätt att uttrycka sig.

Det jag saknar i kapitel 5 är exempel på reflektionen som ett instrument vad gäller Matematik. Matematik kan definitivt ses som ett språk. Inom ämnet är reflektion nödvändig, att ständigt ifrågasätta, omvärdera, delge och ta del av andra vinklingar för att kunna förstå och utveckla det matematiska språket. Detta är något som jag såsom matematiklärare stöter på ofta i dialogen med mina elever. Reflektionen är här ett kontinuerligt verktyg.

Författaren tar även upp lärarutbildningen och reflektionens roll där. Jag arbetar mycket med blivande lärare under deras utbildning i min tjänst som VFU-ledare och –koordinator. Författaren hänvisar till Lärarutbildningskommitténs formulering ”… att den blivande läraren bl a skall utbildas till att bli en reflekterande och kritisk praktiker.” Detta tycker jag är något som jag möter i min vardag. Efter att ha arbetat nära lärarstudenter under många år är min erfarenhet att reflektionen fått en allt större roll. Numera har den en central roll i utbildningen, åtminstone vad gäller uppgifterna från Göteborgs Universitet. Även vi som arbetar på enheterna uppmanar studenterna att ständigt reflektera över situationer från den verksamhetsförlagda utbildningen.

Sista kapitlet jag vill belysa är kapitel 6 – Bilder av mördaren. Det är ett i mitt tycke lättläst och mycket fängslande kapitel. Innan jag läste författarens beskrivning av mordet på Anna Lindh och hennes mördare hade jag massmedias bild av händelsen framför ögonen. Allteftersom jag kom längre in i kapitlet blev min bild mer nyanserad. Jag fick verkligen upp ögonen för hur media kan manipulera genom både ord och bild. Det jag tycker är skrämmande är den makt media har! Beroende på hur händelser och personer exponeras så bildar vi oss en ”klar” bild av det som skett. Denna bild kan sedan vara mycket svår att ändra på, om ens möjlig. Om jag då tänker på alla dem som varit misstänkta för grova brott och som sedan frikänts, hur enkelt är det att rentvå en människa?

Till en början förstod jag inte riktigt vad författaren menat med att lägga in mordhistorian i denna reflektionsbok. Allteftersom jag läst kapitlet inser jag hur viktigt det är att stanna upp och reflektera över den information vi får presenterad. Reflektera, diskutera, lyssna och ibland även omvärdera. Vill vi behålla den frihet vi önskar är det nog viktigt att vi även lär oss att tänka självständigt och även tillsammans tänka om!  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar