Pad cast - Mitt första program

Annelis låt

Jag har valt att göra mitt program med utgångspunkt från skolans värdegrund. I skolan arbetar vi ständigt med värdegrunden för ögonen. Varje dag genomsyras av likabehandlingsarbete. I våra styrdokument påminns vi om hur viktigt det är, något som jag tycker blir tydligare för varje år. Därutöver arbetar vi med dessa begrepp under våra årligen återkommande EQ-dagar. Både vi och eleverna tycker att dessa dagar är mycket värdefulla för att öppna allas ögon. Skolverket trycker mycket på detta i sina skrivningar; "allas lika värde". Med den rubriken för ögonen och med uppdraget att göra Pad-radio tyckte jag att programmet skulle handla om ett dilemma, hur man prioriterar i ett nödläge och varför. Ungdomarna visste inget om uppgiften i förväg. De fick läsa igenom uppgiften innan inspelningen. Två flickor och två pojkar i åk 9. Jag var också intresserad av att se om det finns några könsskillnader i tänkandet i detta problem. Jag upptäckte att pojkarna var snabbt klara med sin uppgift. De bestämde sig snabbt för vilka som skulle räddas undan katastrofen. De ansåg att ålder hade betydelse, de äldre fick åka hem.Vidare ansåg de att familjebilden spelade stor roll, personer med flera barn hemma skulle hem i första läget. Nu anslöt sig flickorna till oss. De hade mer känslomässiga aspekter kring vilka som skulle hem och vilka som skulle stanna kvar. Vidare sa de att de asylsökande och nazisterna skulle stanna kvar med argumentet att "det är bra om de lär känna varandra och upptäcker att de kan samarbeta med varandra". Många bra argument var jag tyvärr tvungen att klippa bort då tiden för intervjun skulle hållas nere. Jag tycker uppgiften var rolig och fick en härlig stund med ungdomarna och deras åsikter.

Underligt.......

Wow, vilken lyckokänsla! Gjorde idag klar min uppgift med Pad-radio. För några veckor sedan fick jag en uppgift att göra ett radioprogram på ca 2-5 min. Fick genomgång på hur Garageband fungerar och var totalt förvirrad: Vad ska jag göra ett "program" om? Hur ska jag göra det? I första skedet tänkte jag inte ens på hur tekniken skulle lösas, "det blir då det", tänkte jag. Efter att ha kommit på ett ämne och ha gjort min intervju med ungdomarna (flera intervjuer pga att jag tabbade mig) skulle jag då lägga på jinglar, tala själv osv. (Oj, vilka tåliga ungdomar, förresten. De uppmuntrade mig hela tiden med go'a hejarrop!) Idag har jag äntligen fått ihop mitt program och den känslan som infann sig var underbar! Jag är så nöjd med vad jag åstadkommit.

Under denna uppgifts gång har jag nu fått ett nytt perspektiv på användningen av IKT. Jag anser mig kunna en del om både mjuk- och hårdvara och har hållit på med IT sedan 1980-talet. Men under denna uppgifts gång har jag fått känna på den frustration, som kollegor många gånger uttryckt för mig att de känner! Den frustration som infinner sig när man ska använda ny teknik på ett annat sätt än man är van vid. iPad var nytt för mig, Garageband likaså, producera ett eget program som bara inte fick gå fel, inga mappar att säkerhetkopiera till på det sätt som jag varit van vid osv osv.

Det var riktigt nyttigt för mig att få känna denna känsla. Nu förstår jag kollegor och elever mycket bättre!                             

En bit på resan

Min "resa" i dokumentationens spår fortsätter. Jag kände mig väl till mods när jag kom till boken Att fånga lärandet av C Wehner-Godée. Jag känner hur jag kan ta till mig innehållet på ett konkret och bekant sätt, den vänder sig även till mig som pedagog för ungdomar. Jag känner igen mig i mångt och mycket. Författaren benar upp de olika möjligheterna att föra pedagogisk dokumentation på ett förträffligt sätt. Hon skriver: "Övning tar tid, och tid behövs för att lära sig fotografera eller att flja en process med videokamera, att komma till rätta med ljudinspelare likaväl som att lära sig teckna och anteckna." Det är ju detta jag har brottats med i många år, att dokumentationen tar tid! Att det får ta tid att ta till sig olika medier och samtidigt följa processer. Att nu få bekräftat att det får ta tid ger mig en ny känsla. Jag tycker hennes uttryck är underbart: "Alla som hoppar över lek- eller plojstadiet missar viktiga upptäckter." När jag just fått ett nytt verktyg i handen har jag tidigare förväntat mig att jag ska kunna använda det. Av författarens uttryck ovan förstår jag nu vikten av att inte ställa kravet att kunna innan man fått "leka". Jag tänker hädanefter följa ungdomarnas arbetssätt - Lek och lär!

Ju mer jag läst om Pedagogisk dokumentation, desto mer inser jag vikten av att använda den i min vardag. Som Lenz Taguchi säger: "Vi behöver mer dokumentation." Jag kan tydligt se att jag/vi som arbetar med ungdomar inte arbetat lika frekvent med dokumentation som man gjort med de yngre barnen, framförallt i förskolan. Dokumentationen är viktigt i samarbetet med föräldrar och elev. Hur ska annars föräldrar se vad deras ungdomar åstadkommer samt aktivt kunna följa deras utveckling?

Vidare kan jag se stora fördelar i dokumentation vad gäller pedagogernas utveckling. De kan hjälpa mig att sätta fokus på hur och vad jag förmedlar. Om dokumentationen förs över tid har jag möjlighet att göra, ändra, förbättra. Jag kan på ett konkret sätt utvärdera min undervisning, tydligare se min lärarroll i förhållande till eleverna.